Matning

Precis som många andra av undulaternas vanor är honans sätt att mata ungarna ovanligt. Redan när ungarna kläcks kan de svara på honans beröring genom att öppna och stänga näbben. De små ungarna piper och sparkar med sina små fötter när de vill ha mat och honan förstår genast och matar dem. Försiktigt för hon sin näbb över ungens kropp och puttar varsamt tills ungen lagt sig på rygg i matningspositionen. Näbben pekar då rakt upp och ungen signalerar med högre och mer fodrande pip att den är redo för mat när honan vidrör dess näbb med sin. Honorna producerar nu en slemmig blandning av saliv och smälta frön från sin kväva som hon matar ungarna med. Hon för sin näbb över ungens näbb och genom en vibrerande rörelse stöter hon upp maten och för in den i ungens näbb med sin tunga.

Om honan avbryter matningen för en stund lyfter ungen upp sitt huvud mot henne och piper irriterat. När ungen fått tillräckligt med mat piper den högt och irriterat: “Sluta mata mig, jag är mätt!” Det är lätt att tro att det betyder att de är hungriga men det är alltså precis tvärtom. Ungar som är bara några dagar gamla får bara mat av honan när de signalerar att de vill ha, de äldre ungarna matar honan med jämna mellanrum.

Under de första levnadsdagarna matas ungarna dag och natt. Honan är vaken och passar upp på dem hela dygnet och det är därför väldigt viktigt att hon kan hitta tillbaks till holken efter att ha ätit eller lämnat sin avföring även på natten. Se till att ha en liten nattlampa i häckningsrummet.
När ungarna blir äldre matas de inte längre hela dygnet, från det 8:e dygnet matas de sällan alls under natten även om de ropar efter mat.

Ungarna tigger också på ett annat sätt, efter 4:e-6:e dygnet ligger de inte längre på rygg när de blir matade utan sitter på ändan och ropar med huvudet lyft. De är inte tillräckligt starka för att kunna motstå trycket från honans näbb när hon matar dem utan faller då ner på rygg som innan. De börjar sitta upp under hela matningen från det 10-11 dygnet. Då skriker de inte heller högre när de är mätta än när de är hungriga utan kryper istället iväg in under honans vinge när de är nöjda.
När de blivit runt 21 dagar gamla kryper de runt mycket i holken och kommer till honan och tigger när de vill ha mat. Hon matar dem inte längre bara när de ber om det utan när hon är redo, alltså när hon kommer tillbaks till holken. Hon för då näbben varsamt över ungens kropp för att tala om för den att det är dags för mat. Om ungen inte öppnar näbben går hon vidare till nästa unge.
Det är honan som själv sköter det mesta av matningen i början och hanen matar henne i holköppningen. Men det händer också att hanen är med i holken och matar, om honan tillåter det.
När de lämnat holken sköter hanen mycket av matningen.

© Knytt - UndulatPortalen.se, VildaParadis.se