Parakeets for dummies

av Nikki Moustaki

Titel: Parakeets för dummies Språk: Engelska Författare: Nikki Moustaki Utgiven år: 2007 ISBN nr: 978-0-470-12162-7 Typ av bok: Faktabok Boken riktar sig till: Enligt författaren riktar sig boken till dem som är intresserade av undulater. Jag tycker att den i första hand riktar sig till nybörjare. Bokens innehåll: Parakeets: More than just pretty, whistling birds Is a parakeet your perfect companion Finding and selectin a parakeet Home tweet home: Preparing for your parakeet Polly want a cracker? Caring for your parakeet Come here often? Getting to know your parakeet Keeping your parakeet healthy and handling emergencies Ten facts about parakeets Ten fun and informative parakeet and bird web sites Index

Bilder: De få fotografierna i boken är ingen höjdare eftersom de är i svartvitt. Utöver dem finns det några tecknade bilder som är ganska bra. Men över huvud taget är det väldigt få bilder.

Min upplevelse av boken:
Som relativt erfaren undulatägare kände jag att boken var lite för enkel för mig. Men om man är helt och hållet nybörjare är den säkert informativ. Något positivt som gjorde att boken var kul att läsa, är att den är humoristisk och har roligt språk. Det är ordvitsar och ”pekpinnarna” levereras på ett bra och roligt sätt.

Författaren har gjort en indelning i slutet av många stycken där hon använder olika symboler som talar om vilket typ av information det är och uppdelningarna är följande och definieras såhär:
Tips: Tips och tricks som hjälper dig att bli den bästa undulatkompis du kan bli.
Kom ihåg: Markerar information som är så viktig att du vill vara säker på att känna till den.
Varning: Varnar för saker som kan skada din undulat.
Tekniska fakta: Information som du kan imponera på dina vänner med, men som annars inte är nödvändig att memorera (exempelvis information om när undulaten kom till Europa).

Det är bra att boken påpekar att undulaten inte är ett domesticerat djur (som hundar och katter) utan att de i hög grad är ett vilt djur som kommer att bete sig som ett sådant i våra hem. Kapitlet som handlar om utifall fåglar passar i ditt liv beskriver bra att undulater skräpar ner och väsnas.

Något jag reagerar på i boken är stycket där det står att man bör spendera minst två timmar med sin fågel. Det låter som att författaren tycker att det räcker med två timmar om man har EN fågel. Om man mot all inrådan har en undulat så ska man vara med den under alla sina vakna timmar. Har man flera fåglar mår de inte dåligt av om man inte umgås med dem två eller fler timmar per dag (fast har man fåglar så vill man förhoppningsvis umgås med dem).
Det verkar som att författaren allt som oftast tänker i ett ensamfågelsperspektiv. Istället bör hon betona att det är två fåglar som gäller, istället för att försöka tipsa om hur man bäst tar hand om en ensam fågel. Flera gånger förekommer det föråldrade synsättet ”en fågel är lika med tam kompis, två fåglar är lika med otama fåglar men som ändå kan vara roliga att observera”. För säkerhets skull lägger författaren till att om du har ett hektiskt liv så kan det vara bra att överväga att ha ett par fåglar, vilket knappast rättfärdigar att hon  verkar anse att det är helt okej att ha en fågel bara du ägnar den två timmar per dag.

I kapitlet som handlar om var man köper fågen tar boken upp i huvudsak två alternativ: djuaffär med flera olika sorters djur eller djuraffär där de bara säljer fåglar. Sedan följer information om vad man ska titta efter i en ”bra” djuraffär (att burarna är rena o. dyl.), vilket visserligen är bra. I ett kort stycke nämns att man kan köpa från undulatutställare. Har de inga uppfödare i USA?

Det är bra att boken betonar att leksaker inte bara är trevliga att ha utan att de är nödvändiga för fågelns välbefinnande. Däremot saknar jag tips om lämpliga leksaker och om hur man kan göra egna leksaker.

Återigen skriver författaren något underligt, apropå att fågelsäkra hemmet: hemmet måste fågelsäkras, även om du har två fåglar som inte kommer lämna buren. Så om man har två fåglar så behöver de inte få flyga fritt eller? I övrigt beskrivs det bra hur man fågelsäkrar ett hem och hur man ska se upp med fönster, snurrande takfläkt, artificiella dofter, teflon, giftiga växter m.m.

Det finns en bra lista med lämpliga grönsaker och frukter att servera. Boken informerar även om vitamintillskott samt att flytande vitamindroppar som ska sättas till drickvattnet inte är bra. Ibland får man tänka på att det är en amerikansk bok och att vissa förhållanden är annorlunda jämfört med här. Boken rekommenderar att man ska ge mineralvatten ur flaska till fågeln och undvika kranvatten, vilket alltså inte är nödvändigt här i Sverige.

Ett riktigt suspekt avsnitt i boken är ”Grooming your parakeet”, alltså trimma din undulat. Jag tror jag förlägger hela beskrivningen av det här stycket under uppenbara faktafel nedan.

Häckningsdelen är relativt fåordig med avseende på hur man praktiskt ska göra och vad man ska tänka på, fast det finns en del frågeställningar som man bör ställa till sig själv innan man funderar på att häcka. Sjukdomsdelen var utförlig och det är bra att författaren betonar att fågelveterinären är en viktig person för undulatägaren.

Uppenbara faktafel:
Som ett tips skriver författaren att om du vill ha ”en tillgiven kompis som är hängiven dig”, så ska du bara ha en undulat – så länge du kan ge den mycket uppmärksamhet.
Det står ingenstans i tipset att en sådan uppmärksamhet innebär att finnas till hands för sin fågel dygnet runt de kommande upp till 15-20 åren d.v.s. så länge som fågeln kan leva. Det står inte heller att en fågel som binder sig till sin ägare är olycklig så snart ägaren inte är i närheten. En undulat ska inte vara ensam utan den behöver en artfrände som den kan prata och umgås med (vilket även står i den svenska djurskyddslagen).

I ett stycke står det det att fåglar behöver solljus eller en lampa med fullspektrumljus (UV-lampa) för att förbli friska, för att sedan i samma stycke stå att man man kan låta buren stå vid fönstret för ljusets skull (fast inte i direkt solljus) eller att man KAN ha en speciell fågellampa.
Det borde stå BÖR ha en speciell fågellampa och att det är samma sak som en fullspektrumlampa, vilket är nödvändigt för fågelns hälsa såvida den inte får vistas i solljus. Det känns som att författaren inte riktigt har begreppen klara för sig.

”Undulater bär ofta på sjukdomar som kan föras över till personer med nedsatt immunsystem”, står det i boken. Det låter inte helt korrekt.

Författaren tycker att handmatning är en bra metod för att få tama fåglar, vilket är helt förkastligt.

”Att ha undulaten flygande utanför buren 24 timmar om dygnet är varken säkert eller praktiskt.” Inte det? För mig har det fungerat bra i ett antal år (det är viktigt att hemmet är fågelsäkrat). Boken är alltså en aning trångsynt om olika möjligheter vad gäller undulatägande.

Det står att buren måste ha galler i botten för att hålla fågeln borta från sin avföring. Det kanske fungerar annorlunda med fåglar i USA, men jag vet att mina fåglar inte är så pass väluppfostrade att de skulle pricka in mellanrummen i gallret när de bajsar. Det är bättre att byta tidningspappret man har i botten oftare än att ha ett onödigt galler i botten.

Hittar du inte UV-lampa för fåglar så går det bra att köpa en lampa avsedd för reptiler eftersom det praktiskt taget är samma sak, påstår författaren. Det är inte alls praktiskt taget samma sak. Lampor avsedda för reptiler innehåller andra proportioner av UV-ljus som är anpassade för reptiler och det skiljer sig från det som fåglar kräver.

”Grooming your parakeet” (trimma din undulat)... Tydligen är ”lämplig och regelbunden trimning en viktig del av bra undulatvård”. Författaren likställer vinklippning med när vi klipper håret. Det är  inte en helt korrekt jämförelse; senast jag kollade så förflyttade jag mig inte med hjälp av mina flätor.
Författaren menar att vingklippta fåglar är lättare att tämja. Jag tror att kuva är ett lämpligare ord än tämja. Det är en stor minus att författaren har missat hela grejen med att skapa ett förtroende och bygga en ärlig och beständig vänskap på det, istället för att stympa fåglarna och tvinga sig på dem.

Mitt betyg: 2 av 5

Det var för många uppenbara fel och en, så som jag ser det, underlig fågelsyn hos författaren för att betyget ska bli högre än två stjärnor av fem möjliga. Det fanns bra saker i boken också, som avsnitten om föda, säkerhet och sjukdomar.

Recensionen skriven av: Krisztina Vajda, Krisztina

Vill du också recensera den här eller någon annan bok?
Använd samma upplägg som i de här recensionerna, ta en bild och maila hela recensionen till oss: smultron@undulatportalen.se

©UndulatPortalen.se