Allt om undulaten

av David Alderton

Titel: Allt om undulater Författare: David Alderton Utgiven år: 2008 ISBNnr: 978-91-85605-74-3 Typ av bok: Faktabok Boken riktar sig till: Främst till nybörjare som är intresserade av utställningar. Men här och där finns det användbara tips även för oss som är intresserade av sällskapsundulater. Bokens innehåll: Inledning Ursprung och varianter Att skaffa fågel Burar och tillbehör Skötsel Häckning och uppfödning Sjukdomar Adresser Register

Bilder: Det finns för det mesta både bra och tydliga bilder som ofta illustrerar innehållet i texten på ett lättförståeligt sätt. Bilderna är inte det mest estetiskt tilltalande jag sett, och i vissa fall tycks de inte ha ansträngt sig nämnvärt, utan mest kastat in en bild på 37 förkylda undulater sittandes på fyrkantiga träpinnar i en nerbajsad voljär bara för att fylla sidan med något.
För det mesta är det dock helt bra bilder. Bilderna till färgavdelningen tycks de ha varit noggranna med och där lämnar de inte mycket övrigt att önska.

Min upplevelse av boken:
Jag medger att jag inte hade jättehöga förväntningar på boken när jag först började läsa, att de väljer att ha en hårt vingklippt undulat på framsidan kan faktiskt göra mig avskräckt.
När jag väl började läsa visade det sig att boken var helt okej, det var långt ifrån det bästa jag läst men den var ingen katastrof. Men med tanke på hur mycket mer vi vet nu jämfört med på det glada 70-talet var boken, i mitt tycke, inte uppdaterad nog.

Till en början drar författaren de vanliga standargrejerna, lite kort om hur de lever i det vilda samt en snabb genomgång av undulaternas historia, färger och ursprung. Faktiskt så nämndes ett par historiska detaljer jag inte hört om förut.
Genom hela boken fokuseras det betydligt mer på utställningsundulater än vad den kommer med konkreta tips för oss som har undulater i sällskapssyfte. Bokens färgavdelning är riktigt bra och det finns bilder till som exemplifierar varje mutation. Har man lite grundkunskaper om färgerna och hur de fungerar så är kapitlet förhållandevis lättförståeligt även om författaren drar det mesta helt översiktligt.
Det förklaras också endel om skillnaden mellan unga undulater och vuxna, detta illustreras även med några bilder av bedårande undulatbebisar.

Författaren tycks utgå från att om man vill börja ställa ut fåglar, då ska man vända sig till en uppfödare med ”bra stam” och om man ”bara” är intresserad av undulater för nöjes skull kan man lika bra gå till närmaste zooaffär och välja en fågel.
Det bästa är alltid att hitta en seriös uppfödare man trivs med som man köper sina fåglar från, något som jag tycker författaren tar alltför lättvindigt på.

Han skriver dock om att karantän är viktigt då man tar in nya fåglar vilket är bra. Man får även ta del av några transporttips och annat som kan vara bra att veta då man ska få hem sin nya fågel. Boken ger även endel råd angående hur man fågelsäkrar ett rum.

Kapitlet om uppfödning lämnar mycket att önska och är inte tillräckligt utförligt för att man ska vara redo att låta sina fåglar häcka efter att man läst det. Förvisso har jag ännu inte läst en undulatbok som beskriver uppfödningen tillräckligt utförligt. Men jag har läst klart bättre än det som fanns att tillgå i denna bok.

Författaren talar lite om kolonihäckning och tycks föredra det med motiveringen att det kan vara ”jobbigt och dyrt att skaffa riktiga häckburar för enskilda par”. Tvärtom är det viktigt att man enskilt matar upp föräldrarparet några veckor innan de får holk och sedan fortsätter under hela häckningen.
Det är inget man kan göra kollektivt så länge inte alla undulater i hela voljären ska häcka samtidigt och behöver uppmatningsfoder. Att ha paret i en egen bur har också andra fördelar såsom att det är lättare att göra rent, kontrollera vem som är föräldrarna, reducera gräl och se till att ungarna är friska och starka.
Sen nämner han också endel annat om hur man behandlar ungar och föräldrar som jag inte helt håller med om. Däremot beskriver han endel komplikationer som kan uppstå vid häckning, detta tycker jag är bra då det är viktigt att folk förstår att det inte är enkelt att sätta sina undulater i häck.

Författaren tycks ”glömma” att nämna att orsaken till att dagens undulater ofta dör alltför tidigt, redan vid 5 års ålder istället för vid egentliga 15 år, till stor del beror på den sjuka inaveln vissa utställare ägnat sig åt för att få fram ”rätt” färg och rätt storlek.
Jag personligen finner det viktigare att man ser till fåglarnas hälsa och välmående när man väljer vad man ska avla på, inte att man främst ska avla för egen vinning och helst strunta i fåglarnas hälsa. Till författarens försvar måste jag ändå nämna att han aldrig uttryckligen pratar om linjeavel/inavel utan nöjer sig med att prata om olika stammar och dra lite kort om hur man gör för att få tag i så bra utställningsfåglar som möjligt.

Författaren tar upp väldigt mycket om utevoljärer, han beskriver utförligt hur, var, varför och när man bäst kan bygga en utevoljär med tillhörande fågelhus. Det finns ett flertal fina bilder på olika slags voljärer och han berättar mycket om vad man ska tänka på innan, under och efter man bygger sin utevoljär.
Det tipsas också om diverse matskålar, vattenautomater, belysning, isolering, säkerhetsslussar, sittpinnar, badkar, mineralblock och liknande. Tyvärr nämner författaren också speglar som en bra leksak, vilket inte stämmer då dessa ger upphov till beteendestörningar och kräveinflammationer hos många undulater. Men delen som rör utevoljärer och fågelhus är klart läsvärd!

Det tas också upp endel om vanliga inomhusburar, där sägs det att det är viktigt med stora rektangulära burar, men det nämns inga mått och på bilderna är det främst mycket små burar som visas, dessa är inredda med plastpinnar trots att det uttryckligen står att naturgrenar är att föredra.

Avdelningen som handlar om foder är i mitt tycke inte djupgående nog utan tar bara upp lite generella grejer då det gäller utfodring.
Jag hade gärna sett fler konkreta tips, tydligare näringstabeller för vilka vitaminer som finns i var och vad de gör mm. Blötlagda frön och groddar nämndes och det finns en liten guide i hur man gör för att blötlägga frön. Boken säger varken bu eller bä om pellets och han varnar inte tydligt nog för kräckers utan tipsar om olika feta godisfrö-stänger som man kan hänga upp här och där.
Det står lite kort om ett fåtal växter man kan plocka in utifrån men jag tycker inte att foderkapitlet är alls så detaljerat som man kunde önska, och att säga ”deras matbehov är väldigt okomplicerat” är då en sanning med modifikation.

Kapitlet om sjukdomar är rätt utförligt, där beskrivs ett tiotal vanliga sjukdomar samt dess orsaker och behandlingsmetoder. Det nämns också att det är viktigt att man konsulterar en veterinär vid misstanke om sjukdom.
Tyvärr finns det väldigt få bilder i just det här avsnittet, förvisso är bilder på sjuka fåglar kanske inget man njuter av att se men det är alltid lärorikt. Det står även lite om hälsoundersökningar man kan göra själv, vad man ska titta på samt en tillhörande anatomibild.

Något jag kan finna en smula irriterande är råden om hur man ska göra för att få sin undulat att tala, han säger att det är viktigt att upprepa samma fras hela tiden så att fågeln inte blir förvirrad och det framgår även att han tycker det är en fördel att hålla ensamma hanfåglar för att få dem att tala. Att hålla så sociala fåglar som undulater ensamma är bara elakt och att hanar talar bättre än honor är förmodligen bara en gammal skröna som jag trodde dött ut vid det här laget.

Slutligen vill jag säga att jag tyckte boken tog upp alltför lite om hur det faktiskt är att leva och bo med undulater. Den fokuserade mer på vilka grejer man kan skaffa till dem och hur man kan avla på dem när man väl fått hem dem. Titeln ”allt om undulater” är i mitt tycke ganska missvisande. Men är man en nybörjare intresserad av utställning kanske den här boken kan vara något.

Ev. uppenbara faktafel: Tyvärr har det smugit med endel gamla missförstånd om att undulater behöver sand för matsmältningen, speglar att leka med, preparat som ska hällas i vattnet och till mitt stora missnöje talas det nästan bara om sällskapsfåglar i singular genom hela boken. Undulater är flockdjur som är i stort behov av artfränder, de mår inte bra ensamma.
Klicka här för att läsa mer om myter

Knytt svarade på en del frågor den svenska översättaren ställde när hon arbetade med den här boken. Som författare får man inte ändra själva texten - därför kunde hon inte göra just något åt alla faktafel. Som tack för hjälpen fick UndulatPortalen omtalas i boken. En liten milstolpe!

Mitt betyg: 2+

Recensionen skriven av:Frida Grönholm / Smultron

Vill du också recensera den här eller någon annan bok?
Använd samma upplägg som i de här recensionerna, ta en bild och maila hela recensionen till oss: smultron@undulatportalen.se

© UndulatPortalen.se