Myter

Det finns många myter om undulater

De flesta – för att inte säga alla – svenska undulatböcker som finns i handeln idag är hopplöst föråldrade. Många böcker är från 80-talet, om inte ännu äldre. Sen dessa böcker kom ut har det forskats massor om papegojor. Alltså vet man mycket mer nu än när böckerna skrevs, vilket i sin tur innebär att de gamla böckerna sprider mycket felaktig information.

Jag tänkte ta upp några av de mest seglivade myterna här:

"Undulater måste ha sand på burbotten"
Detta trodde man medan man fortfarande grundade de mesta av "kunskaperna" om papegojor på vad man redan visste om höns. Undulater har tillräckligt kraftig muskelmage för att finfördela födan utan "hjälp" av någon sand.

Sand är inte bara onödigt, det kan också vara direkt livsfarligt om undulaterna får det i sig. Sanden kan packas i krävan och tarmarna, i värsta fall kan det innebära döden för undulaten. Istället för sand kan man använda tidningspapper från vanliga dagstidningar. Man kan också sätta dit blad, hö eller gräs som omväxling. Det brukar gillas av de flesta.
Av någon konstig anledning verkar vissa som använder sand ha svårt att inse att sand faktiskt kan skada undulaterna allvarligt.
Sand är förutom allt annat dyrt, och bottenmaterialet i buren bör bytas flera gånger i veckan av hygieniska orsaker. Det är inte många som vill kasta bort sin dyra (och väldigt skadliga) sand redan efter ett par dagar på botten.

De vanligaste orsakerna till att vissa inte vill sluta använda sand är:

"Tidningspapper är giftigt" – nej tidningspapper är inte giftigt längre. Förut använde man bly i trycksvärtan. Då var det giftigt. Men det används inte längre så numera är tidningspapper helt ofarligt. Så länge du kommer ihåg att ta ut häftklamrarna vill säga.

"Men dom äter inte sand" – bara för att dom aldrig gjort det betyder det inte att dom aldrig kommer att göra det. Varför riskera deras liv för att man själv är för envis för att byta till något bättre?

"Men varför säljer djuraffärerna det då?" – För att den obildade allmänheten köper det såklart! Personalen i zooaffärer brukar inte vara särskilt påläst om fåglar. De vet knappast mer än de som har ett brinnande intresse för fåglar, och vill ta reda på så mycket som möjligt om djuren. Dessutom är få personer i zooaffären specialutbildade och behöver därför inte ha några särskilda kunskaper om olika djurarter för att få jobb. Hur ofta ser man inte skyltar där det står "undulatungar 6 veckor", på undulatburar innehållandes undulater som är långt över året. Bara det säger ju en del om hur opålitliga vissa zooaffärer är.

Speglar Speglar var förr en populär leksak bland undulatägare, man trodde att en spegel dög som sällskap till den ensamma undulaten. Ironiskt nog är varken ensamhet eller speglar något undulater bör utsättas för. De blir lätt besatta av spegelbilden, matar den som galna men får inget gensvar trots att den anstränger sig allt den kan. Den uppstötta maten fastnar på spegeln och bakterierna frodas. Undulaterna kan bli sjuka både av att ständigt spy upp mat men även av att få i sig de dåliga, halvsmälta fröna som fastnat på spegeln. Också undulater med artfränder kan bli besatta av speglar, så fastän undulaten har artfränder är speglar ett enda stort nej.

Sandpapper
Det finns en sorts papper med påklistrad sand som det är "meningen" att man ska ha på botten av buren. Här gäller samma sak som med sand Jag tror dessutom att det kan vara skadligt om undulaterna börjar tugga på pappret, då sanden är fastlimmad. Kombinationen sand och lim tilltalar mig inte direkt. Och eftersom vi redan vet att sand är skadligt så bör man inte heller använda sandpapper.

Plastpinnar
När man köper en ny bur medföljer ofta plastpinnar. Dessa bör tas ner och ersättas med riktiga trädgrenar. Tänk då på att inte ta grenar i närheten av trafikerade vägar. Se också till att använda ogiftiga träslag.
Mer om träslag här

Dessa plastpinnar är inte alls bra för undulaternas fötter eftersom ytan är helt jämn och slät. Det nöter alltså inte på deras klor, och risken att de får trycksår under fötterna ökar när de aldrig behöver byta grepp om pinnen. Det är dessutom tråkigt för undulaterna att aldrig behöva klättra, eller få chansen att tugga på små kvistar. Undulater har ett mycket stort gnagbehov och några futtiga plastpinnar går inte att tugga på. Undulater gillar att barka av kvistar och slita loss blad etc. från pinnarna. Varför frånta dem det nöjet?
I barken de tuggar i sig finns också en mängd viktiga spårämnen som är bra för deras naturliga ämnesomsättning

Svarvade träpinnar
I zooaffärer finns färdigt svarvade träpinnar att köpa. Det är samma med dessa som med plastpinnarna. De ger ingen motion för fötterna och undulaterna får inte nöjet att bita sönder kvistarna. Ut med dom och in med naturliga grenar. Billigt och uppskattat!

Sandpappersrör
Det finns rör av sandpapper som det är tänkt att man ska sätta runt sittpinnarna för att undulaterna ska nöta ner klorna och näbben. Dessa är, tvärt emot vad många tror, väldigt skadliga för undulater. Sandpappret nöter inte bara på fågelns klor utan det nöter även på undulaternas fötter.
Tänk dig själv att dag efter dag gå runt med sandpapper i strumporna. Dina fötter skulle både göra ont och vara slitna efter ett litet tag.

När undulaten ätit skrubbar den näbben mot pinnen. Om en undulat skrubbar näbben mot en pinne med sandpapper kommer näbben snabbt att deformeras, och i värsta fall måste man uppsöka en veterinär för att få näbben fixad igen. Om den inte blivit så allvarligt skadad att det inte går att återställa näbben vill säga.
Om man istället ger undulaterna rätt kost och tillräckligt med naturliga grenar nöts deras näbb och klor ändå. Utan "hjälp" av något farligt sandpapper.

Vitaminer i vattnet
Det finns särskilda vitaminpreparat som man "ska" hälla i vattnet så undulaterna får i sig vitaminer. Detta är bara bluff och båg, vitaminerna försvinner efter en liten stund och bakterier börjar frodas i vattnet. Satsa i stället på en allsidig kost och ett högkvalitativt vitaminpreparat i pulverform.
Här skriver vi mer om vad undulater behöver i sin dagliga foderstat

Tam hona

"Bara hanar kan bli tama" Jag vet ärligt talat inte hur man fått för sig det, men det är helt felaktigt i alla fall. Honor kan bli precis lika tama och tillgivna som hanar. Det är en kombination av träning, ursprung, ålder och personlighet. Vad de har för kön är helt oviktigt i samanhanget. Om du vill ha en tam undulat så behöver du framför allt umgås och träna med den, och vill du ha hjälp på vägen så titta inte på kön utan hitta en seriös uppfödare som hanterar sina ungar som små!

"Bara hanar lär sig tala"
Nej det stämmer inte att bara hanar lär sig tala, det finns också gott om talande honor även om talande undulater är mer undantag än regel.

Ev kan det ligga något i att hanar har mer intresse för att lära sig det eftersom de är mer vokabulära som en del i uppvaktningsproceduren av de svårflirtade honorna. Men honor har precis samma fysiska förutsättningar och undulater skaffar man inte för att lära dem tala, det är fel art helt enkelt.
Men viissa gillar att snappa upp ord och fraser, oavsett kön. Detta är inget man kan påskynda, eller påverka med hjälp av några "talpärlor". Det är klart att något konstigt litet piller inte kommer att hjälpa dina undulater börja prata.

"Bara ensamma undulater blir tama"
Detta är helt fel, jag vet folk som har hela flockar med tama undulater. Undulater som bor ensamma hela livet blir tama för att dom inte har något annat val. Dom är i skriande behov av social närhet, dom kommer inte till dig för att dom vill, dom kommer för att dom har att välja mellan ensamhet och dig. Dessa ensamma undulater lever ofta ett väldigt tråkigt liv när de inte har någon artfrände de kan busa med. Undulater är oerhört sociala och en människa kan aldrig ersätta en annan undulat.

Många tror att deras första undulat kommer bli otam när den får en vän. Så är dock inte fallet utan om du fortsätter umgås med dom kommer du få två stycken tama undulater i stället för en.

Man kan tämja många undulater samtidigt, det enda som krävs är en stor portion tålamod precis som när man gör ensamma undulater tama. Skillnaden är att det är "ärligare" att göra flera undulater tama, då har dom ett val, om dom vill komma till dig eller om dom stannar med sina vänner. Om du envist kämpar med dem så kommer det gå bra tillslut. Dessutom går det ofta snabbare att tämja undulater som har artfränder eftersom de då finner trygghet i varandra, de uppmuntrar dessutom varandra så de vågar mer och mer.
Mer om varför man inte ska hålla en ensam undulat i tamträningssyfte hittar ni här
 

© Dezdemona samt inpass av Knytt, UndulatPortalen.se