Att putsa fjädrarna

Att hålla fjädrarna rena och släta är mycket viktigt för de små papegojorna. Fjädrarna ska vara värmande, vattenavstötande och redo för flygning. Fjädrarna är även en viktig del av deras språk. Det är bl.a. med dessa de försöker se stora och fina ut inför eventuella partners.

Därför är det inte konstigt att en stor del av dagen ägnas åt fjädervård. Varje liten fjäder ska vara ren och ligga på sin plats för att fungera som den ska.
På övergumpen har undulaterna en slags fettkörtel som gnider huvudet och näbben mot. Detta fett finfördelas  sedan över de andra fjädrarna.

Det enda stället de inte kan putsa sig själva på är huvudet, det avhjälpes med en partner som hjälpsamt putsar ställen som är svåra att nå. En undulat utan partner brukar uppskatta mänsklig hjälp med fjädervården, i annat fall skrubbar de sig mot en pinne och kliar sig med fötterna.
Undulater som har en partner (alla undulater bör ha minst en undulatartfrände) brukar njutningsfullt putsa varandra på ställen de inte själva kan nå. Det stärker banden mellan dem, lugnar dem och bidrar på det sättet till flockdynamiken.

Om en undulat försummar sina fjädrar är det ett varningstecken som bör tas på allvar. Något står förmodligen inte rätt till med fågelns hälsa och en veterinär bör konsulteras.

Drar/sliter i ringen
Ringmärkta undulater sitter ibland och pillar och sliter i sin ring, så länge den inte gör det dygnet runt brukar det vara ett normalt beteende. Många biter lite på sin ring i samband med att de putsar sig.

Men om undulaten aldrig tycks sluta dra i sin ring kan det vara något som är fel, vissa undulater är allergiska mot materialet i ringen och vissa ringar sitter så hårt att blodflödet till benet hindras. I de båda sistnämnda fallen är bör man kontakta en fågelkunnig veterinär som kan klippa bort den.

Ruskar på sig
Efter att undulaten har putsat sig brukar den slappna av, fluffa upp sig och sedan ruska på sig. Det gör de för att fjädrarna ska lägga sig på sin plats igen och för att skaka loss löst damm och smuts.

När de varit rädda eller spända och sedan slappnar av brukar man också få se ett rejält fluff, det fungerar som ett sätt att släppa på spänningarna i kroppen.
Ibland spontanfluffar de av ren glädje när de fått något extra roligt eller när de ser något spännande.

Att klia sig
Efter att undulaten putsat sig brukar den ofta klia sig med hjälp av fötterna. De för upp benet bakom vingen och kliar sig skickligt där det behövs.

Om undulaten verkar alltför frenetisk i sitt kliande kan man misstänka någon slags kvalsterangrepp. Är näbben och fötterna ljusa och fjälliga rör det sig förmodligen om en slags kvalster som gräver gångar i näbben och under fjällen på fötterna. Detta behandlas enkelt hos en veterinär.

Här kan du läsa mer om kvalster

Stretching
När undulaten suttit stilla en stund och ska röra på sig brukar de stretcha för att väcka kroppen så den ska vara mjuk och redo för rörelse.

De brukar sträcka upp vingarna ovanför ryggen, sträcka på benen, gäspa, klia sig lite och sträcka ut vingarna bakåt innan de gör något aktivt efter en tupplur.

När undulaten sover eller vilar
När undulaten ska sova brukar den fluffa upp fjädrarna utan att ruska på sig, detta gör för att samla luft mellan fjäderlagen, luften värms sedan upp och blir som ett isolerande täcke.

När de vilar eller sover sitter de ofta på en fot och har den andra uppdragen i fjädrarna.
Om undulaten verkar apatisk och sitter fluffig stora delar av dygnet kan det vara så att den är sjuk. Sjuka undulater har ofta båda fötterna på pinnen och sitter trött uppfluffade på någon pinne.

Gäspningar
När undulaten gäspar gör den det - precis som oss människor- för att spänningar ska släppa, för att inta mer syre och för att den är trött.

Gäspningar ses oftast i samband med powernaps och efter putsning.

Sträcka på luftstrupen
Något som är snarlikt en gäspning är när undulaten sträcker på luftstrupen. De brukar då blundande sträcka ut halsen med halvöppen näbb. Detta brukar göras upprepade gånger, och vad jag har sett händer det några gånger i veckan, ibland så ofta som dagligen.

Stridigheter
Undulater har ingen hierarki utan brukar ha maktkamper när andan faller på, ofta flera gånger om dagen. De brukar då hota varandra med öppna näbbar, göra utfall, skrika ilsket och ibland även sparka och flaxa mot varandra. Detta är inget ovanligt och nästan alla undulater ägnar sig åt hängivna gräl.

Däremot är det viktigt att se till att de har tillräckligt stora ytor att röra sig på och att ingen hindrar någon annan från att äta.
Att blodvite uppstår är ytterst sällsynt men bör tas på allvar. Det inträffar oftast när något par häckar, då är de extra revirhävdande och det är viktigt att de får lugn och ro. Det är bl.a. därför man bör häcka sina par i separata burar.

Honor är bitchigare än hanar och vinner oftast grälen.

Bitande

Ibland biter de varandra eller oss människor. Att de verkligen biter sina artfränder hårt är väldigt ovanligt, för det mesta hotar de bara varandra.
Däremot händer det ofta att de biter sina människor. Det kan bero på flera orsaker, men undulater gör aldrig något utan att först tala om vad den tänker göra. Ofta beror bett alltså på kommunikationsproblem.
Undulaten har för det mesta talat om att den inte uppskattar behandlingen, om man då fortsätter göra vad-man-nu-gör får man sig ofta ett bett.

Vissa undulater okynnesbiter människor, en orsak till att det sällan händer undulater emellan är att undulater har regler och respekterar varandra. Tar man emot bett efter bett utan att invända brukar många undulater göra det till en skojig vana att huggas lite för att se reaktionen.
Att få människor att reagera på olika sätt är för det mesta populärt. Därför fortsätter de tills gränserna är satta eller tills de hittar på något roligare – säg därför ifrån tydligt och bestämt. Men inte våldsamt.
Flockdjur är lyhörda för sin omgivning och rättar sig efter de ramar som sätts upp, annars skulle de inte kunna leva i flock.

Skrik
Undulater är kanske inte den mest högljudda fågelarten när det kommer till röststyrka. Men de är mycket uthålliga och låter förtjust i princip hela tiden.
Oftast är det ett lågmält kvittrande men några gånger om dagen brukar de tokskrika och flyga runt runt i rummet. Detta är antagligen ett sätt för dem att ta ut sin överskottsenergi på, eller så är det bara roligt.

Det finns många olika sorters skrik, men inga tydliga språkstudier när det gäller undulater.
På morgonen ropar de in flocken, då brukar det bli en ganska högljudd skrikperiod där de flyger runt och ropar för att ta reda på vilka som överlevt natten. Detta kan de med glädje ägna sig åt även om de bara är två stycken och tydligt ser att alla klarat natten.

När de grälar om något skriker de högt och gällt, det låter lite som en arg delfin skulle ropa.

Sen har de högljudda ge-mig-mat skrik och lågmälda myspip. De har uppvaktningsljud och lågmält pratade ljud. De har helt enkelt en väldigt stor repertoar som de med glädje använder så ofta som möjligt.

Uppvaktning och parning
Uppvaktning är en viktig del av undulaternas flockliv. Hanarna övar ihärdigt på allt från pinnar till leksaker.

Hanarna fluffar upp fjädrarna, får små knappnålspupiller, piper upphetsat och bankar näbben mot föremålet för deras ömma låga, förhoppningsvis en undulathona.

Honorna å andra sidan brukar spela hjärtligt ointresserade av hanarnas ömhetsbetygelser och jagar bort dem när de blir för påträngande. Detta brukar dock inte nedslå hanarna som glatt piper vidare. Men det brukar inte ta alltför länge innan de faller för hanarnas charm (eller tjat?) och låter sig uppvaktas, matas och bli putsade. Efter ett tag brukar hanarna ge sig på några trevande parningsförsök och förr eller senare lyckas det.
Några lyckade parningar är dock ingen orsak till att låta dem häcka, de kan vara lyckligt, barnlöst kära också.

För det mesta är det hanarna som ägnar sig åt uppvaktningens alla steg, men det finns också honor som utsätter sina en smula konfunderade hanar för samma behandlig.

Matning
Något som honorna däremot brukar uppskatta är att bli matade. Det är viktigt att hanen bevisar att han är en god matförsörjare, för det är han som skulle ha fått ansvaret för att mata honan och bebisarna när de häckar.

Då och då händer det att honor matar hanar, men det är snarare undantaget som bekräftar regeln.

Parning
Deras parningsritual börjar med uppvaktningen jag beskrivit ovan och utvecklas med att hanen försöker ställa sig på honans rygg. För det mesta faller han ner i början men efter lite övning brukar han lyckas hålla sig fast.
Honan svankar då med ryggen och böjer upp stjärten så hanen ska komma åt hennes kloak med sin kloak. Under akten har hanen en eller båda vingarna runt honan.
En parning går mycket snabbt.

Att uppvakta föremål
Undulathanar brukar öva sig på diverse föremål, de svärmar runt dem och behandlar dem som en hona.
Föremålet de valt ut till blir uppvaktat och ibland också matat. Det är inte ovanligt att de matar pinnar, människor, rep eller liknande. Men det är inget man bör uppmuntra då undulater kan få retningar i krävan av att stöta upp mat alltför ofta.

Beteendestörningar
Undulater bör absolut inte ha speglar eftersom de kan få beteendestörningar och bli fysiskt sjuka av speglarna.

Anledningen till att de speglar sig i diverse blanka föremål är att de ofta blir förtjusta över att möta en undulat som reagerar precis som dem, vill de uppvakta uppvaktar spegelbilden tillbaka istället för att ignorera dem.
Föremål de kan spegla sig i bör tas bort.

Lek och bad
Som de flesta papegojarter är de väldigt lekfulla av sig.
De klättrar, biter och sliter i det mesta de får tag i. Undulattillåtet eller inte. Detta bottnar i grunden i att de ska lista ut vad som är ätbart och inte, deras stora gnagbehov beror på att de är byggda för att gnaga sig en bohåla i trädstammar.

Ibland utsätter de ens inredning för sitt gnagande, det gäller att ge dem mycket tuggvänligt som de får förstöra.
Därför är det viktigt att undulaterna har mycket sysselsättning i form av roliga och gnagvänliga leksaker. Naturmaterial brukar vara det populäraste men att ha färgglada pärlleksaker brukar också vara väldigt populärt.

Sekunden innan start
Precis innan undulaten ger sig iväg på en flygtur brukar den krypa ihop över pinnen och liksom ladda. Sen kastar den sig iväg.
Detta går mycket snabbt och syns sällan tydligt.

Gnugga sig mot fuktiga blad
När man ger undulater fuktiga blad brukar de förtjust gnugga sig mot det för att bli så blöta som möjligt.  Det är ett bra sätt för dem att bli rena om de inte tycker om att bada i sitt badkar eller att bli duschade.
I det vilda daggbadar undulaterna när de hittar en lämplig grästuva.

Temperaturreglering
Undulater har inte svettkörtlar som vi har utan måste försöka svalka sig på något annat sätt.
När de har varmt sätter de ut vingarna från kroppen för att överskottsvärmen ska försvinna. Ibland andas de flåsande med öppen näbb, då brukar den ha riktigt varmt.
Det är viktigt att de alltid har fri tillgång på rent vatten.

Fjädrarna används som temperaturreglerare, fjädrarna samlar luft i sina olika lager och fungerar som en isolerande jacka ungefär. För att få upp värmen när de fryser sitter de uppfluffade för att samla varm luft. Att undulaten är fluffig är i sig inget tecken på att den fryser.

Ibland skakar de på fjädrarna eller höjer och sänker dem för att släppa in sval luft och ut varm eller tvärtom.