Komplikationer vid häckning

Det är inte bara lulligt och gulligt att ha bebisar, faktum är att det oftast uppstår olika typer av komplikationer. Det är viktigt att vara påläst så man vet vad man kan och ska göra vid de olika tillfällena. Här kommer några av de mest vanliga problemen man stöter på.

Värpnöd: Beskrivning och åtgärd finns under sjukdomar -> Värpnöd

Ungar som dör i äggen vid tidiga stadier
När embryon dör i äggen tidigt i uvecklingen beror det oftast på bakterieinfektioner, det har man kommit fram till vid universitetet i Liverpool. Oftast blir äggen infekterade när vi hanterar äggen med orena händer men äggen kan också infekteras av smutsiga holkar. Det är därför viktigt att göra rent holken ofta samt att desinfektera dem mellan häckningarna.
Förebygg genom att alltid tvätta händerna noga innan du hanterar äggen!

Ungar som dör i äggen vid senare stadier
Redan färdigutvecklade ungar kan också dö i äggen innan de kläcks.
Det beror ofta på att äggen torkat ut p.g.a. för låg luftfuktighet. Man ska hålla en luftfuktighet på mellan 60-70% där undulaterna häckar. Men inte för mycket av det goda, samma fenomen kan orsakas av att ungarna drunknar i ägget om det är för fuktigt.
Det är normalt att ägget förlorar runt 15 % vatten under ruvningens gång, det dunstar och bildar luftfickan i ägget.
Det finns många andra saker som kan göra att ungarna dör i äggen.

En av de vanligaste orsakerna är näringsbrist. Honan bildar gulan i ägget som en energireserv för ungen under utvecklingen. Om hon inte fått mycket näringsrikt foder innan äggbildningen innehåller inte gulan tillräckligt med näring för att fostret ska kunna utvecklas till en stark och frisk unge. Det är därför det är så viktigt med uppmatning under flera veckor innan holken kommer på plats - men kvalitativt foder resten av året är förstås också viktigt av samma anledning.
Med andra ord: Det är vanligt att ungarna dör i äggen dagarna innan kläckning eller vid kläckningen om du har för bråttom och hoppar över uppmatningen!

Andra orsaker till att ungarna dör i äggen är t.ex. om honan lämnat äggen för länge så de blivit kalla, eller om det inte finns en ordentlig grop i holken så äggen rullat iväg och därför blivit kalla. Om man inte har nattlampa där fåglarna häckar kan det hända att honan inte hittar tillbaks till äggen på natten och att de därför dör.

Ungar som dör direkt efter kläckning Det händer emellanåt att man hittar en död unge på holkens botten som verkar ha dött direkt efter kläckning. Det kan vara många saker som orsakat det, t.ex. att ungen inte orkat tigga efter mat. Det beror oftast på samma sak som jag beskrivit i föregående stycke, alltså att det inte fanns tillräckligt med näring i ägget. Det kan också bero på diverse sjukdomar eller på att honan inte är lämplig som mor. Om samma hona råkar ut för det ofta bör hon inte få fler ungar. Problem med att mata upp sina egna ungar tros vara ärftligt och det är en typisk egenskap man inte vill föra vidare till kommande generationer. Men många honor råkar ut för det enstaka gånger, speciellt i sin första kull. Det handlar inte om att hon inte är lämplig utan om att hon inte vet vad hon ska göra.

Äggätning
En del undulater får för sig att äta upp sina egna ägg. Oftast är det honan som gör det. Om de väl fått in vanan att göra det är det väldigt svårt att bryta, så agera snabbt! Byt ut äggen mot små ägg i plast eller porslin. De kommer försöka äta dem men inte lyckas och förhoppningsvis snart ge upp så de kan låta sina egna ägg vara.

Orakerna är inte riktigt klarlagda, men jag tror det kan bero på näringsbrister i kombination med att det blir en ovana. Se till att de har en varierad föda som innehåller tillräckligt mycket kalk. En hona som äter sina ägg bör inte få häcka och man bör inte heller flytta hennes ägg till ett annat par, det kan vara ärftligt.

Någon unge utvecklas inte som den ska
Om någon unge hamnar efter i utvecklingen gäller det att handla snabbt.
Ta inte bort ungen från föräldrarna och handmata den helt, det skadar ungen psykiskt och blir utmattande för dig. Stödmata istället.
Stödmatning går till så att man med en liten pipett eller engånsspruta utan nål matar ungen med handmatningsvälling direkt i näbben. Det är viktigt att man inte matar för ofta eftersom vällingen underst i kvävan kan bli sur och göra dem sjuka. Om ungen inte matas alls så mata varje gång kvävan blir tom, olika ofta beroende på ungens ålder. Om ungen matas men inte tillräckligt så tilläggsmata den med några ml 2-3 ggr om dagen. Snart kommer den lille i kapp utvecklingen och ofta klarar föräldrarna av den fortsatta matningen själva.

Speciell handmatningsvälling beställer du från en zooaffär, gör det innan du ska häcka så det finns hemma. Om du inte har hemma så använd majsvälling tills den riktiga handmatningsvällingen kommer. Var noga med att vällingen inte är för varm så den bränner de små. Det står på hur du tillreder den.

Om ungen i fråga är under en vecka gammal kan man ifrågasätta om man verkligen ska stödmata. Jag tror att det finns en mening med att sådana små ungar inte matas, t.ex. en medfödd sjukdom eller fel. Föräldrarna känner det på ett sätt vi inte har en chans till och kan därför rata sina egna ungar. Så mitt råd är att inte stödmata så små ungar utan istället låta naturen ha sin gång.
Bästa sättet att tidigt upptäcka att någon unge hamnar efter är att väga dem regelbundet, t.ex. varje morgon. Utvecklingskurvan är individuell, men de ska öka i vikt mellan varje vägning annars är något galet.

Föräldrarna skadar ungarna
Det finns främst två orsaker som gör att föräldrarna kan försöka döda sina ungar: Iver att få börja nästa kull samt överskott av proteiner.
Jag råder er att helt ta bort holken ur buren ifall alla ungarna är tillräckligt gamla för att sitta på pinne, på det viset slipper man huggandet från föräldrarna för att få holken fri. Dessutom bör inte ett sådant par få en andra kull i vilket fall. Om paret är väldigt aggressivt så se över mängden animaliskt protein i kosten. Uteslut insektsfoder och äggfoder om du ger sådant.

Man bör också ordna någon typ av skydd i buren dit ungarna kan fly om de känner sig hotade, t.ex. en liten trähylla nära botten.
Om du råkar ut för att föräldrarna är väldigt aggressiva mot ungarna så låt inte den aggressiva föräldern häcka mer, det kan vara ärftligt och du vill inte utsätta ungarna för den risken.

Föräldrarna plockar ungarna
Det händer relativt ofta att ungarna blir plockade och oftast är det honan som gör det. Vissa honor plockar bara kroppsfjädrarna, andra plockar också bort täckdunen därunder. Men de plockar väldigt sällan stjärt- eller vingfjädrar. Du måste vara uppmärksam på tecken på plockning och om det uppstår sära ungarna från den plockande föräldern.

Det kan bero på flera saker, t.ex. stress eller felutfodring.
En hona som plockar sina ungar bör inte få häcka mer då det kan vara ärftligt och dessutom slutar hon sällan när det väl blivit en ovana.
Om du av någon anledning skulle behöva avskärma ungarna från en av föräldrarna så försök i första hand med att låta den kvarvarande föräldern mata upp sina ungar själv, ev. med enstaka stödmatningar från dig. Det är det bästa för ungarna att få bli uppfödda av en av sina föräldrar istället för att handmatas helt och oftast klarar den kvarvarande föräldern av det fint.

Spretare
Det kan hända att någon eller flera av ungarnas ben spretar rakt ut från kroppen. Det kan vara det ena benet eller båda. Ungarna kan då inte böja benen alls utan de står i det läget hela tiden. Oftast går det inte att göra något utan man får avliva ungarna. Vuxna spretare får svårt att alls förflytta sig under hela sitt liv.

Det finns olika teorier om vad det beror på. För liten grop i holken, för lite bomaterial, att honan ligger för tungt på ungarna, kalkbrist, näringsbrist, ärftliga faktorer etc. Engelska sjukan hos människor beror på d-vitaminbrist. Den gör att benen hårdnar mycket senare och orsakar hjulbenthet hos oss. Kanske är det samma sak hos fåglarna som orsakar spretare?

Jag tror att det beror på en kombination av flera faktorer, näringsbrist samt att honan ligger för tungt på dem. Om du har en ordentlig grop i holken, mycket fräscht kutterspån och ser till att de får mycket kalk och näring redan innan häckningen inleds (uppmatning) så har du gjort allt du kan för att undvika problemet.

Om man råkar ut för spretare kan man försöka med att spjälka benen. Man binder samman båda benen med t.ex. en glasspinne mellan och låter dem vara så minst två veckor. Men om det ska hjälpa måste spjälkningen ske tidigt, senast när de är en vecka gamla.

© Knytt - UndulatPortalen.se / VildaParadis.se