Klimatet har blivit ett allvarligt hot mot de vilda undulaterna

Den värsta torkan i modern tid härjar just nu Australiens steppland, våra undulaters ursprungs land. Den grupp som förser Australiens regering med information om klimatfrågor, Murray-Darling Basin Commissions, säger att det är den mest vidsträcka och ihållande torkan på över tusen år! Torkan har slagit alla fågelarter i området hårt, och däribland undulaterna.

Undulaterna är obestritt de mest vanligt förekommande sällskapsfåglarna i våra hem. Man säger att det nu finns över trettio miljoner sällskapsundulater världen över. Våra tamundulater lever i en väldigt skyddad värld. De får mat och vatten serverat varje dag och är skyddade för rovdjur, men så förspänt har inte deras vilda släktingar det. Undulaten är en av väldigt få arter som alls kan överleva under de heta torra förhållanden som råder i Australiens inland och det är just där, i inlandet, som de lever. Klimatet är torrt och varmt året om, men värst under sommarhalvåret. Extrem hetta och uttorkning är naturligt för undulaterna och ingår i deras häckningscykel men de nu mer och mer vanliga torrperioderna har gjort situationen ännu värre. Faktiskt har den senaste tidens kraftiga tornados och globala uppvärmning tillsammans med det naturiga klimatet gjort undulaternas vardag outhärdlig. Undulaterna är anpassade för att överleva under extrema klimatförhållanden, men bara så länge temperaturen inte ihållande överstiger ca 45 grader. Ihållande värme som överstiger 46 grader gör att fåglars hjärnfunktioner kraftigt försämras och i temperaturer över 50 grader är det inte många fåglar som alls överlever. Under den senaste tiden har temperaturmätningar i de områden undulaterna lever ofta visat sig ligga på över 52 grader (!) och inte bara lokalt utan vidsträckt över hela deras levnadsområde.

Enligt Australien Bureau of Meteorology, (BOM – motsvarande vårt SMHI), var 2005 det varmaste året man någonsin uppmätt i Australiens inland. Sen 1980 har medeltemperaturen ökat med ca 2 grader och en ytterligare ökning med 2-3 grader är att vänta innan år 2030 enligt forskarna. Det är en mycket stor ökning under kort tid säger Thomas Karl på National Oceanic and Atmospheric Administration. Centrum av undulaternas levnadsområde ligger precis där värmen ökar mest och det är också där situationen nu är som mest akut. Datorsimuleringar förutspår ytterligare försämring och oftare förekommande värmevågor under den närmsta framtiden.
Undulater kan tillfälligt sänka sin kroppstemperatur genom att ändra strukturen av hudens cellager vilket underlättar avdunstningskylningen. (Liknande vårt kylsystem där huden utsöndrar vätska i form av svett som kyler oss.) Men under extrema långvariga värmeböljor fungerar inte det kylsystemet för dem eftersom de är så uttorkade att ingen fukt kan utsöndras. Oavsett omgivningens temperatur utsöndrar arbetande muskler och ämnesomsättningen värme. Värmeutsöndrngen ur kroppen måste därför balanseras med värmeproduktionen för att man inte ska bli överhettad. De flesta fåglar kan inte göra något åt sin värmeproduktion, men undulater kan frivilligt minska sin basala ämnesomsättning för att minska sin. Dock måste de som alla andra levande varelser ha en viss ämnesomsättning för att överleva och när undulaterna sänker sin ämnesomsättning för att minska värmeproduktionen minskar de samtidigt sitt energiintag. Det gör de genom att hålla sig inaktiva under långa perioder, främst under den varmaste perioden på dagen.

Trots att undulater har de här speciella funktionerna för att klara extrem hetta drabbar den senaste tidens torka dem hårt. Många döda undulater hittas varje dag i västra Queensland och Northern Territory sen i november. När Robert Alison (läs om honom längst ner i artikeln) senast var i området berättade lokalbefolkningen att de aldrig hittat döda undulater förrän nu. Dessutom har man kunnat notera något katastrofalt, det finns nu hela flockar bestående av nästan enbart hanar. Det är ovanligt att man alls ser undulathonor vilket pekar på att det finns någon specifik könsbunden svaghet hos just honorna som gör att de inte klarar situationen lika bra som hanarna. Undulaternas vanliga häckningsområden ekar tysta och tomma i år, det kommer bli ett hårt slag för deras fortlevnad.
Evolutionen har gjort att undulaten är väl anpassad till sitt levnadsområde. Bara de starkaste överlever och de har därför goda egenskaper för att överleva på lite näring under extrema förhållanden, men inget liknande Australiens nuvarande rekordtorka. De är nu inne på sjätte året utan regn. Redan nu har den resulterat i att över tio miljoner(!) vilda undulater dött och enligt experter på området kommer många fler dö innan den här torrperioden ger med sig. Dessutom är fler torrperioder att vänta. Det är svårt att mäta hur illa det är ställt, men redan nu ser man stora förändringar i den australiska naturen. Ellery Creek Big Hole är en plats där man ser det tydligt. När torkan är som värst brukar stora undulatflockar söka sig dit men nu ser man dem sällan ens där. Naturen på steppen där undulaterna lever är karg, naturen består av halvöken eller öken. Vegetationen består av främst perenna gräsarter, få buskar av acacia och snår av eukalyptus i de mer skyddade områdena. Små rännilar av vatten flyter fram i skrevor genom det karga landskapet, men de torkar snabbt ut efter regnperioden. Det mesta av vattnet kommer från åskväder under sena sommareftermiddagar, men de åskvädren har blivit allt mer ofrekventa med åren. Under det rekordvarma året 2005 försökte många undulatpar häcka som de brukar, men många tvingades ge upp. De övergav äggen eller dog till följd av överhettning i bohålorna och få ungar blev alls flygfärdiga. En del ungar dog också av stressymptom. Undulaterna försöker i normala fall inte häcka om det inte finns större mängder nygrodda frön att tillgå och utan regn blir det mycket lite sådana groddar. De frön som ändå gror blir inte alls lika näringsrika som vanliga groddar. Om häckningssäsongen förstörs på det här sättet under flera år i rad får det katastrofala följder för undulatstammen. När sådant inträffar söker sig undulaterna till nya områden med bättre förutsättningar, men nu när torkan är så vidsträckt och ihållande finns inga sådana områden att söka sig till. Och eftersom deras energiresurser är kraftigt reducerade efter år av metabolism-manipulation för att överleva hettan klarar de inte de långa flygsträckor som eventuellt hade kunnat hjälpa dem. Det är mer troligt att de lokala undulatpopulationerna ger upp än att de lyckas hitta ett mer pålitligt område att häcka i. Och antagligen finns det ändå inga sådana platser att hitta.

Under tidigare torrperioder har det vatten som ställts ut till boskapen kunnat förse undulaterna med vatten, men de senaste årens torka och medföljande vattenförlust har gjort att boskapsproduktionen i Australien minskat med mer än 50%, vilket betyder färre vattenhål för undulaterna. Idag finns det ingen officiell plan för att undsätta de vilda undulaterna, men den nationella forskningsorganisationen CISRO erkänner att det finns ett akut behov av forskning och åtgärder för att rädda fåglarna och andra djur som lever i Australiens inland. I Julia creek, Queensland, har man beslutat att bevattna vissa områden tio minuter varje dag för att i någon mån undsätta de hårt drabbade djuren. Robert säger att han såg flockar komma till det bevattnade området varje dag i november då han besökte området. Men kommunalarbetare berättade för honom att de hittat ett oräkneligt antal döda undulater på stadens gator. Det hade gått för långt för att vattnet skulle kunna rädda dem.

Inplanteringen av uttorkningshärdigt buffelgrass ger dock undulaterna en strimma av hopp. Det här gräset som man planterar för att hålla boskapen med foder ger massor av näringsrika frön även under extrem torka och har visat sig trivas bra på steppen. Speciellt kring Alice Springs är gräset nu vanligt och den lokala häckflocken av undulater äter dess frön med god aptit och har visat sig kunna häcka även nu, under den värsta torkan på över tusen år, tack vare buffelgräset.

Av Angelica Broman (Knytt)

Fri översättning från en artikel i BirdTalk, maj 2007. Originalförfattare Robert Alison.
Robert Alison är doktor i ornitologi och leder flera stora projekt för att rädda vilda fåglar. Han är behjälplig för bl.a. U.S. Humane Society och U.S. Fish and wildlife Service i frågor gällande fåglar. Under de senaste tio åren har han undersökt de vilda undulaternas liv i Australien med inriktning på deras häckningsaktiviteter.