Inos

Lutinos och albinos

Kännetecken
Ino undulater är undulater som saknar det mörka pigmentet melanin helt och därför inte får några som helst teckningar och har röda ögon.

Det finns två varianter: lutinos och albinos.
Lutinos har det gula ämnet psittasin kvar och därför blir djupt gula i färgen.
Albinos saknas även psittasin och blir därför helt vita.
Eftersom inos saknar melaninet blir också hanarnas vaxhud lilaaktig istället för blå. Kindfläckarna är vita.

De kan förväxlas med ett par andra varianter. Dark eyed clear är en, men om man tittar noga på ögonen ser man skillnaden. En riktig ino har röda ögon. Också dubbelfaktor spangles kan se ut som inos, men återigen titta på ögonen. Dubbelfaktor spangles har svarta ögon med vit irisring.

Engelsk beteckning: Lutino & Albino

Albino hane

Lutino hona

Ett annat genetisk arv än det visuella
Inofaktorn gör att undulaterna inte kan bilda det mörka färgämnet melanin. Därför syns inte några teckningar utan bara grundfärgen. Men de har ändå en färg, genetiskt.

Därför är det som ett lotteri att häcka med inos, om man inte känner till deras bakgrund. Det enda man kan veta genom att titta på dem är om de kommer ur den blå- eller den gröna serien. De ur den blå serien blir ju albinos och de ur den gröna serien blir lutinos.

Exempel: en grön dominantbrokig hona som dessutom är ino blir lutino, men ändå bär den ju på anlaget för grönt och för dominantbrokigt. Vi kan bara inte se det eftersom hon saknar förmågan att bilda melanin.
Därför kommer det som en överraskning när honan i vårt exempel får dominantbrokiga ungar med en standardtecknad hane, men då vet man alltså att hon genetiskt är dominantbrokig. Att hon var grön visste vi ju redan eftersom hon är lutino, inte albino.

Man diskuterar fortfarande hurvida lacewings verkligen är en blandning av isabellteckning och ino, eftersom båda anlagen är könsbundet recessiva misstänker man att det kan vara fråga om en "crossover", d.v.s. en brytning av könskromosomer där de alltså blandas. Men tills vidare är det här den gängse uppfattningen.

Engelsk beteckning: Lacewing


Ärftlighet
Recessivt könsbundet anlag. Det innebär att hanar kan bära anlaget dolt (splits) men inte honor, har de anlaget så uppvisar de det.

Anlaget sitter på x-kromosomen. Hos fåglar har honorna en x- och en y-kromosom, hanarna har två x-kromosomer. Om en hane har ett ino-anlag så kommer det dominanta anlaget från den andra x-kromosomen att göra att han inte uppvisar anlaget, men bär det dolt (split). Han måste därför ha dubbla anlag av genen, en i varje x-kromosom, för att bli synlig ino.
En hona som bara har en x-kromosom har ingen andra uppsättning av genen som kan dölja anlaget. Därför blir hon synlig ino om hon bär anlaget.

Lacewings måste ärva både isabellteckningen och ino-genen för att bli lacewings.

© Knytt - UndulatPortalen.se / VildaParadis.se