Grunderna

För att lättare kunna förstå de olika färger- och teckningar våra undulater kan ha kan det vara bra att känna till grunderna för hur färgerna uppkommer.

Naturfärgade
De vilda undulaterna har alla samma färg, det vi kallar normalfärgade. De är ljusgröna med gult huvud och svart vågteckning över huvud, nacke och vingar. Deras långa stjärtfjädrar och kindfläckar är viol-/koboltblå. Färgen kan närmast beskrivas som gräsgrön. Ögonen är svarta med vit irisring.

Alla andra färger är mutationer, det vill säga en förändring i generna hos avkomman som gör att de får en annan färg.
Det uppkommer andra färger i naturen också, men de blir lätt byten för rovdjur eftersom de sticker ut från flocken.
I fångenskap där den faran inte finns kan färgmutationerna blomstra, framför allt tack vare målmedveten avel.

Normaltecknad ljusgrön (naturfärgad)

Mutationer och färgpigment
Undulaterna har bara två färgpigment som i olika kombinationer tillsammans med fjädercellernas struktur bildar alla de otroliga färger vi ser på tamundulater idag.

Färgpigmenten heter melanin (ett mörkt pigment) och psittasin (ett gult pigment kallas, ibland också lipocrom).


Det är därför man talar om den gröna serien och den blå serien inom undulater.
Den blå serien saknar förmågan att bilda psittasin. Melanin kan se både svart, brunt och blått ut beroende på fjäderns struktur, mängden melanin och sortens melanin.
Huvudets färg kallas ofta grundfärg eller maskfärg. Det är den färg fågeln har i botten, gul eller vit. D.v.s. med eller utan psittasin. Det är den grundfärgen som avgör vilken linje undulaten tillhör.

En blå undulat är alltså en undulat som saknar förmågan att bilda psittasin. Huvudet blir då vitt, kroppen blå och teckningen svart.

En lutino är en fågel som inte kan bilda melanin och är därför helt gul med röda ögon. En fågel som varken kan bilda melanin eller psittasin blir albino, helvit med röda ögon.
Mer om det under Inos


Det finns också mutationer som förändrar vågteckningens färg genom att blockera det svarta melaninet (t.ex. kanelvingar) ,de som försvagar ett av färgpigmenten (t.ex. grönblå) eller båda (t.ex. dilutes, gråvingar) och de som isolerar psittasinet till enbart ansiktet (gul- och guldmaskade).
Och så finns det en rad mutationer som förändrar vågteckningens uppkomst. D.v.s. olika typer av brokiga.

En djupare dykning i fjädrarnas uppbyggnad och färgpigmenten hittar du här:
Färgernas uppbyggnad

Mutationsmixer och splits
Det finns många olika mutationer som tillsammans kan bilda hundratals olika varianter. En undulat kan ju bära på flera mutationer, t.ex. blå australbrokig gulmaskad. Den uppvisar då tre olika mutationer men kan dessutom bära anlag för en speciell mutation dolt, det kallas att den är split för en mutation.
Det är bara recessiva anlag som kan bäras dolt, eftersom dominanta gener alltid syns om de finns.

Idag är rena naturfärgade väldigt ovanligt, i stort sett alla undulater bär på någon mutation, om inte synligt så i sina gener. D.v.s. som split.
Det är därför svårt att räkna ut vad för avkomma två individer kan få om man inte känner till deras gener. Man kan räkna ut sannolikheten men det finns alltid någon splitgen som slinker med och så får man avkomma man inte alls räknat med.

Mutationer – inte bara färgförändringar Mutationer är förändringar i gener som förändrar individens utseende eller funktion. Det behöver alltså inte alls vara bara färgerna som förändras. Det finns också s.k. crest-undulater som har som en virvel på huvudet med en liten toffs. Och det finns också många mutationer som inte är önskade, t.ex. synproblem, dåligt utvecklad flygförmåga och ärftliga sjukdomar. En mutation är en förändring i en gen som påverkar individens egenskaper. Man kan säga att det är naturens små misstag och de är ärftliga. De förändringar som är positiva för artens överlevnad bidrar till en långsiktig förändring, de som är negativa dör snart ut av sig själva. Det är det som kallas evolution.

Dominantbrokig himmelsblå Att vara brokig och blå i naturen hade inte varit vidare praktiskt, hur ska man då kunna kamouflera sig bland eukalyptusträdens blad?

T.ex. var det positivt för människans överlevnad att börja gå upprätt, så evolutionen gjorde att de människor med mest upprätt hållning blev mest attraktiva, överlevde bäst och därför blev det deras gener som fördes vidare. Miljontals år senare går vi helt upprätt.

I det vilda är andra färger än grönt opraktiskt för flocken, rovdjur kan lättare få syn på dem. Därför styr naturen det så fiffigt att andra undulater inte väljer en partner med ett genfel som gör den blå om den har andra att välja på. Det är opraktiskt för deras överlevnad och blir därför inte utvalt av naturen.
I fångenskap är det vi människor som står för valet av vilka gener vi vill föra vidare, därför finns det en uppsjö av färger och teckningar på våra tamundulater.