Förberedelser och holkar

Förberedelser
Det är mycket man måste lära sig och tänka på innan man häckar.
Först och främst måste man se till att paret man tänkt häcka är lämpliga som föräldrar. Fåglar med potentiellt ärftliga problem så som vissa sjukdomar bör inte få häcka. Man måste också se till att de är i fint skick. De ska ha fått i sig rätt näringsämnen och fått flyga mycket under en längre tid så deras små kroppar har möjlighet att klara av den urladdning en häckning innebär. De ska förefalla pigga, friska och livliga. Dessutom tycker jag man ska lägga mycket vikt vid personligheten. En stressad fågel är inget vidare husdjur och mår inte bra i den miljön. Tänk helt enkelt: ”Har de här fåglarna sådana egenskaper som jag skulle vilja föra vidare?”
Vissa problem, som t.ex. tendenser till att inte kunna ta hand om sina egna ungar verkar gå i arv. Så att t.ex. flytta ägg från en hona till en annan för att hon inte vill ruva dem kan få förödande konsekvenser då hennes döttrar kan bli likadana. Till slut har man en hel sällskapsundulat-stam som inte ruvar sina egna ägg.

När du är säker på att ditt par är lämpliga föräldrar behöver man tänka på tidpunkten. Har du tid att ta hand om en fågelfamilj i tre månader framöver? Det är den tid det tar från uppmatning till självständiga ungar. Du kan behöva stå standby dygnet runt under den tiden för att kunna assistera föräldrarna i matningen, kläckningen etc: har du möjlighet till det?

Verkar de vara i bröllopsstämning? Du ser på honan om hon är i häckningstagen. Hon får då brunare vaxhud och låter sig villigt matas av hanen. Hanen är livligare och mer påstridig när han är i häckningskondition. Ofta kan undulaterna sätta varandra i häckberedskap och det hela triggas av proteinladdat foder (se uppmatning längre ner), att holken kommer på plats och tjatter från andra undulater. (Bild på hona i häckningskondition. Här kan du läsa mer om vaxhudar: Könsbestämning)

Uppmatning
De fåglar du ska häcka bör sitta i en egen bur. Den ska vara tillräckligt stor så de kan röra sig och så ungarna när de kikar ut kan träna sina flygmuskler. När paret fått flytta in i sin häckbur ger du dem inte holk direkt utan börjar med uppmatningen.
Det innebär att du ger fåglarna mycket energirikt foder, gärna med extra vitaminer och kalk. Jag matar upp mina häckpar i ca 3 veckor innan de får holk - men redan innan det har jag ökat mängden groddar! Om dina fåglar inte redan äter en sådan kost behöver du mata upp dem betydligt längre.

Uppmatningen är väldigt viktig. Dels för att fåglarna ska orka med den mycket ansträngande processen en häckning är, men också eftersom det är honan som bildar de energireserver ungarna har i ägget. Om honan inte är fullmatad med näringsämnen så blir inte äggen det heller och resultatet blir svaga ungar om de ens överlever så länge att de kläcks. Äggens skal består mestadels av kalcium. Om honan inte får mycket kalcium via kosten urkalkar hon sitt eget skelett för att bilda skalet och det försvagar henne mycket. En hona som häckar med kalciumbrist dör med största sannolikhet under häckningen och om inte då så i alla fall i förtid.

Mitt uppmatningsfoder:
Jag tar ca 2 msk groddad fröblanding, strör över vitaminpulver, droppar över kalk och blandar det med ca 1 msk äggfoder och något smårivet eller mosat grönt. (T.ex. morot, potatis, bär, äpple, ris, etc.)
Jag serverar två sådana portioner per par och dag under hela häckningen. Dessutom hänger jag in mycket bladgrönsaker, örter, gräs och annat mums i burarna varje dag.

Dags för holk När fåglarna matats upp under de tre veckorna har du också hunnit iaktta fåglarnas sociala spel i paret. Har de putsat varandra? Har honan matats av hanen? Har du rent av sett dem para sig? Då vet du att de är redo att häcka. Se till att du får tag i en bra holk. Holken ska vara ca 25 cm lång, 15 cm bred och 15 cm hög. Ingångshålet ska sitta på sidan med en liten pinne utanför. Inuti holken bör det finnas en urgröpning och den ska vara ordentlig – ca 3 cm djup! Vad jag vet finns det tyvärr inga sådana holkar att köpa, jag använder mig av köpta holkar med en iläggskiva som jag själv gjort en urgröpning i. Urgröpningen är nödvändig så inget ägg rullar iväg och blir kallt.

I holken lägger du sen ett ordentligt lager kutterspån. Gärna halva holken full. Honan kommer antagligen sprätta ut mycket av spånet så det är bra om det är mycket i början.
3-10 dagar efter att holken hängts in bör första ägget komma. Du kan se att det är på väg när honans spillningar är stora och mjuka på burens botten. Försök att lägga band på din nyfikenhet den första tiden. Många honor, speciellt första gångs häckare, är lättstörda i början och kan i värsta fall överge äggen om du stör för mycket. Försök istället att kika när honan är ute för att äta.
Senare i häckningen är det dock inget problem utan du kan knacka på  holken så honan hoppar ut och i lugn och ro göra din holkinspektion.

Holkens placering Jag tycker det är bäst att ha holken på utsidan av buren vid en sidolucka. Då kan man lätt göra holkinspektioner utan att störa paret för mycket. Men man kan också hänga den i buren, men tänk då på att hänga den så att du kommer åt på ett enkelt sätt. Anteckna Även om du inte har någon uppfödning utan bara tar någon kull efter ditt undulatpar bör du vara noga med att anteckna vissa saker under häckningen. Se till att skriva upp vilka datum de olika äggen blev lagda, vilka datum de kläckts osv. Jag tycker också det är bra att väga ungarna med jämna mellanrum och anteckna vikten. Då ser man i tid om någon unge hamnar på efterkälken i utvecklingen så man kan stödmata innan ungen hinner bli svag och tydligt underutvecklad. Man bör också märka äggen i tur och ordning när de läggs. Man märker dem med en ogiftig mjuk filtpenna. Märkningen har flera fördelar. Du vet vilket ägg som kläckts och du vet hur många dagar över tiden ett visst ägg gått så du vet när det är dags att slänga det.

© Knytt - UndulatPortalen.se, VildaParadis.se